Luna

Jag är hemma, i min älskade lägenhet, katterna ligger här bredvid mig i soffan och snozar lätt, med kurande ljud.
Känslan av att få sitta i sitt egna lilla krypin är underbart, jag vill aldrig lämna min trygga rosa vrå igen. Men tyvärr så måste jag göra det tidigare än vd jag skulle vela, redan på onsdag bär det av upp till Stockholmstad igen för jobb och Beltane-firande.

Men innan dess så skall jag njuta mig helt ledlös av att infinna mig just här, och jag skall bara göra det som faller mig in, inga måsten, ingenting! Unerbart.

Kom hem runt tre tiden igår, och när jag kliver av bussen möttes jag av ett välbekant ansikte, men dessvärre var kroppsspråket ändrat, Brendt blev nämligen överkörd av en truck i veckan, så med hukande gång mötte han upp mig, för att hjälpa mig bära hem sakerna som jag släpat hela vägen på. Men det är underbart att veta att jag har så många hjälpsamma och underbara människor runt omkring mig, som ställer upp på både det ena och det andra sättet.
Väl hemma i lägenheten möttes jag av tre vilddjur som vroomade i raketfart fram och tillbaka, skutt, krasch, smackadonk och ett antal mjauljud, men då kände jag vrkligen att jag var hemma . . . På riktigt!

När kvällen närmade sig kom sötaste glittersockret och Herr brendt över på några glas, inget avancerat, men mysfaktorn var hög och kvällen till belåtenhet. 

Idag däremot är jag dödligt bakis, och kommer antagligen inte orka lyfta ett finger, så soffhäng med pyjamas, en kopp the, mys-serie och goskatter bredvid är en lovande söndags-sysselsättning.