An evening with Einstürzende Neubauten
Har inte direkt lyssnat på dem tidigare men live, WOW, det var inga dåliga instrument gjorda på skrot, och vilket härligt hjärnbök det blev.
Själva kvällen infann sig på Södra teatern, där blixa och gammelgrabbarna blow our socks off, och det fanns även utrymme för deras sidoband på scen efteråt.
Mellanbandet var en pluspoängare, däremot föll tredje big time och kunde inte hålla takten med varandra. Så övning, övning, Ö V N I N G grabbar och tjej.
Efteråt gick vi mot gamla stan och hamna på ( tror att det är Stockholms äldsta bevarade ölsjottaflöjti ) ett mysigt ställe, där vi slog oss ner för lite käk som bestod av lite småplock såsom oliver, tärnad ost och korv och självfallet infann sig alkohol på bordet med. Några av oss tog till och med in en huvudrätt, inte jag dock då jag redan blev mätt på min första cider.
Stället stänge tolv och vi vandrade vidare till Sjätte Tunnan där vi stannade tills det var dag för hemgång och nanna-kudde ^______^
Saker jag däremot inte tagit upp i detta inlägg ( ÄN ) är ( NU ) min ilska jämtemot vissa folk som inte vet vad de får och inte får göra mest för att de är så satans lata och dumma i huvudet. Slutcitat!
Long time no see
Det var ett tag sen nu, orden har inte riktigt legat mig varmt och hälsosamt runt hjärtat. Bröstet har varit nertyngt av olika anledningar, anledningar jag varken tänker eller har lust med att klottra ner i bloggen än. Men det kommer när det mesta är över och jag kan börja tänka i mina ordinarie kringelkrokiga-klumilur tankebanor igen.
Men jag behöver sörja först, ordentligt.
Men för att inte låta helt nerstämd och mörk så kan jag istället ta upp de fina och roliga detaljerna som givit mig privilegiet att synas i mitt liv.
Som nu i helgen, då jag min älskade nos samt Jocke och Alex tog en tur ner till Köpenhamn, åt otroliga mängder smörebröd, drack gott och var på Hocico-konsert som var awesome like always.
Dessutom umgicks vi med Hanna och hennes fästman samt Therese och Hugo under konsertkvällen.
Och igår tog jag och Herr Sparring ett hårt och stadigt tag om rollen och målade vardagsrummet vitt med en baby-rosa fondvägg. Rummet blev riktigt mysigt, och nästan identiskt med mitt vardagsrum nere i Tidaholm, men bara nästan för det rummet var en gnutta bättre ^_____^ Men man får väl lov att ta det man får, och jag är som sagt hel nöjd med slutresultatet.
Nu börjar det äntligen kännas som ett hem som även jag kan trivas i och kalla mitt också.
It was awesome, like always.
Allt vad rubriken berskriver var VNV Nation i Lördags. Jag kan till och med sätta en så stor stjärna, att jag lugnt kan säga att de var dersas absolut bästa spelning, som jag varit på alltså. Och det börjar absolut knalla upp till ett par gånger nu.
Kvällens bravader började på Borenvägen, då min karl tyckte att det var en fantastisk ide med att bjuda över Jocke och Alex på en redig grund att stå på, alltså middag. Vilket bestod av en härlig soppa till förrätt som mitt vaniljscker döpte till Mabon-soppa. Denna var riktigt höstinspirerar med buljong från parmaskina-kött (?), grönsaksbuljon, oliver, broccoli och lite annat jocks. Därefter bjöds det på lamm, svampstuvningsås samt klyftpotatis och till detta även en härlig sallad, som jag stod för.
Fördrinken stod Jocke för, vilket blev Pimms. Den var härligt sommarsmaskig, så längtan tillbaka blev inte direkt mindre om man säger så.
Kvällen fortsatte hos Ekke, förfest med vin för min del samt med massa prat med vänner och ljuvlig musik i bakgrunden.
När det var dags att ge sig iväg stod två stycken stortaxisar utanför och vänta, så i samlad trupp begav vi oss mot Dieselverkstaden i Sickla. Och där väntade party på hög nivå.
Det blev ännu mer vindrickande, dans till underbara toner. Ljudet var sjukt bra och neonlysen rörde sig över hela dansgolvet.
Jag skrek mig hes, visslade mig blå, dansade tills benen värkte. Men jag mådde sjukt underbart, och då menar jag verkligen underbart. Bara en massa glädje i kroppen, i varenda ådra, varenda cell.
Det går inte att beskriva med ord, för det enda ord jag kan komma på är underbart, och underbart är så mycket i ett litet ord.
Mitt älskade vaniljsocker på förfest hos Ekke.
Längtar enorma mängder till nästa spelning, köpenhamn, Hocico, Halloween. Det kommer bli toppen, grymt. Spelningar är fan helt amazing, och man kan leva så länge på dem att det är stört.
Det är en känsla som inte är lik någon annan, jag älskar den.
Lady GaGa and TN ^_____^
Freaking amazing !
Jag är i ett glädjerus-tillstånd, jag är uppe på de rosa fluffiga molnen, högt uppe vid regnbågens färgfyllda skepnad.
Mitt hjärta pumpar i ett tempo jag inte känt på länge, Lady GaGa var helt otrolig igår, vilken show, vilket drag och dessutom är hon as-het, så det var inte fy skam och titta på när denna sexiga kvinna sprang runt i sina strumpor i två timmar. =(^_~)= Mjaaau !
Det var dans och röj på ståparketten, vrål och massa iver, alla ville vi ha mer av GaGa, och min söta Glitterprinssesa lät en och en annan tår sippra ner för kinden av glädje, kroppen var tillägnad rysningar, hon var lycklig, förjävla lycklig. Vi dansade till tonerna, sjöng med i låtarna till det att halsen gav upp, rösten blev hes och öronen döva av sprängfylld uppåt-musik.
Outfit för kvällen, fick höra flera gånger om att jag likna en docka (^_~)
Förband, hans skor glittrade värre än en diskokula ^_______^
Lady GaGa i all sin prakt, damn vad denna kvinna är snygg!
Nom nom, vilken rumpa! 
När konserten sen var slut, var vi på topp, dock törstiga, så vi blev som två svampar när vi fick en varsin cola i handen. Det smakade himelskt.
På TN sen röjde vi runt som idioter på dansgolvet, vi skakade rumpa och hade det allmänt underbart, det var helt sjukt, jag var på topp och mitt humör också, jag kände mig lycklig, som om jag fått ett slag i huvudet, mina läppar log, på riktigt igen!
Jag var allmänt hög på livet, underbart, fantastiskt!
THÅSTRÖM
Här kommer tre bilder från Thåström-konserten . . . Enjoy! ^____^
Fantastiska människa
Min Babe och jag är peppade som fan precis innan Thåström klev ut och förgyllde scenen med magi!
Thåström
När vi kände oss lagom runda om fötterna begav vi oss iväg i den kalla vinterkvällen, olyckligtvis missade vi tåget, men Jocke såg till att en taxi blev framkörd istället som skulle ta oss till våran slutdestanition, Annexet.
Det var mycket folk som trängdes i den svettiga lokalen, men det gjorde inget, dofterna påminde en om att allt folk som var i byggnaden var där av samma skäl som en själv, alltså Thåström.
Publiken gungade som vildar i textraderna och musiken var ljuvlig som vanligt, det dånade underbart från högtalarna, och Thåström var lika fantastisk som alltid.
Jag mådde som en Gudinna, och jag tror inte att jag talat för mig själv när jag säger att även Alex mådde på sin topp just i dessa ögonblick som sveptes in i en härlig rytm.
Dock tog kvällen sig en annan vändning när vi upptäckte att Jocke saknas, och att det även var omöjlig att nå honom gjorde ju inte saken lättare eller bättre för Alex, stackarn blev ju så orolig.
Dock fick jag ett sms senare när jag själv satt på bussen som skulle rulla mig hemåt, eller tja rulla mig närmre sängen som jag så snällt fått låna ^____^ om att Jocke hade blivigt funnen.
Kommer inanför dörren, och jag hinner knappt ta av mig skorna innan jag kraschlandar i sängen.
Men det var ljuvligt, och jag är inte förvånad om min gungande härliga känsla håller i sig i någon vecka, jag älskar att leva på glädjen över att ha sett en bra konsert.
