Luna

Det var ett tag sen nu, orden har inte riktigt legat mig varmt och hälsosamt runt hjärtat. Bröstet har varit nertyngt av olika anledningar, anledningar jag varken tänker eller har lust med att klottra ner i bloggen än. Men det kommer när det mesta är över och jag kan börja tänka i mina ordinarie kringelkrokiga-klumilur tankebanor igen.
Men jag behöver sörja först, ordentligt.

Men för att inte låta helt nerstämd och mörk så kan jag istället ta upp de fina och roliga detaljerna som givit mig privilegiet att synas i mitt liv.
Som nu i helgen, då jag min älskade nos samt Jocke och Alex tog en tur ner till Köpenhamn, åt otroliga mängder smörebröd, drack gott och var på Hocico-konsert som var awesome like always.
Dessutom umgicks vi med Hanna och hennes fästman samt Therese och Hugo under konsertkvällen.

Och igår tog jag och Herr Sparring ett hårt och stadigt tag om rollen och målade vardagsrummet vitt med en baby-rosa fondvägg. Rummet blev riktigt mysigt, och nästan identiskt med mitt vardagsrum nere i Tidaholm, men bara nästan för det rummet var en gnutta bättre ^_____^ Men man får väl lov att ta det man får, och jag är som sagt hel nöjd med slutresultatet.
Nu börjar det äntligen kännas som ett hem som även jag kan trivas i och kalla mitt också.