Luna

Nattens arbetspass böjar gå mot sitt slut, endast femtio minutras kvarstå. Äntligen.
Skall bli skönt att vara ledig i två dagar, för att sedan hoppa upp på hästryggen igen och köra stenhårt fem dar . . . i rad, tolvtimmars . . . det om något kommer kännas i kroppen. Fyfan, nog för att jag tycker om att arbeta, men sextio timmar på fem dar är väl lite väl överdrivet, eller ?

Hur som, hade lära i natt, vilket jag inte alls hade räknat med, så trött och allmänt jävlig försökte jag visa herrn hur datorerna fungerade, vilka nummer som fanns samt hur ronderna går till. Och med tanke på att jag själv körde mitt första race igår natt så kan ni juh säkerligen klura ut resten om hur jag kände inför detta pass och under, jag kände mig rätt så värdelös. men hey, lyckades juh grejja detta ändå, trots min känsla för fail. Vi kom framåt, stegrade och gick innanför målinjen för att vinna guld, score!
Visserligen har herrn säkert mycket kvar att lära, men de väsentliga delarna är åtminstone tillfixade och klara för att sätta sig inne i minnesboxen och gro sig allt större om rutiner och vise vere essen.

Som sagt, jag har varit sjukt trött i natt och har knappt kunnat hålla ögonlocken över pupillen, men med lite kämparglöd så höll jag huvudet högt och tillät det icke att falla pladask ner mot marken för att intaga sömn.

Vi han även hunnit med att kolla på denna söta men ack s sorgliga kortfilm under morgonens timma. Ville egentligen gråta, men hur hade det sett ut egentligen ? En tjej i uniform med krokodiltårar ? Funkar juh liksom ej.
Men här i.af. filmen för de som vill titta. Enjoy.

Gårdagen, en helt okej och slö afton som inleddes med pizza hos Sparrings päron, därefter lite "Call of Duty" på Inferno och sedan det hela kvällen egentligen handlade om, bio, Sucker Punch. Effekterna var grymt mäktiga, och storyn helt klart annorlunda. Jag är mycket imponerad och är sjukt nöjd med rullen.

Sitter med en varmakoppen i handen, kyckling curry samt med Nosferatu från 1922 på rutan.
Kan inte bli en så mycket mer trevlig eftermiddag.

“Nosferatu, eine Symphonie des Grauens (ty. "Nosferatu, en symfoni i skräck") är en tysk expressionistisk stumfilm från år 1922 av F. W. Murnau. Han ville filmatisera Bram Stokers Dracula, men hans studio lyckades inte få rättigheterna till historien. Murnau bestämde sig för att filma sin egen version och gjorde endast smärre ändringar i handlingen. Resultatet har många likheter med Stokers berättelse. Filmen var ursprungligen totalförbjuden i Sverige men har sedan dess visats på TV.

"Dracula" blev "Nosferatu" och namnen på karaktärerna ändrades, Greve Dracula ändrades till Greve Orlok. Rollen som vampyr spelades av Max Schreck. Andra huvudaktörer i filmen var Gustav von Wangenheim, Greta Schröder och Alexander Granach.

Detta blev den första filmen från produktionsbolaget Prana-Film, men också den sista eftersom de förklarade sig bankrutt efter att Bram Stokers änka, Florence Stoker, stämde dem för upphovsrättsbrott och vann. Rätten beordrade att samtliga exemplar av Nosferatu skulle förstöras, men ett antal kopior av filmen hade redan hunnit distribueras världen över. Dessa kopierades sedan i sin tur, och Nosferatu kom så småningom att anses vara en av de främsta filmatiseringarna av Stokers vampyrberättelse.

Med inflytande från producenten och produktionsdesignern, Albin Grau, etablerade filmen en av två huvudriktningar vad gäller skildrande av vampyrer på film. "Nosferatu-typen" är ett levande lik med gnagar-liknande drag (särskilt långa fingernaglar och framtänder), som associeras med råttor och smittor, och varken charmerande eller erotisk men istället motbjudande. Dess offer dör vanligtvis och förvandlas inte till vampyrer själva. Den andra, mer vanligt förekommande, typen är "Dracula-typen" (etablerad i och med Béla Lugosis version av Dracula och förevigad av Christopher Lee), en charmig aristokrat som är skicklig på att förföra sina offer och omvandla dem till nya vampyrer.

Nosferatu, eine Symphonie des Grauens (ty. "Nosferatu, en symfoni i skräck") är en tysk expressionistisk stumfilm från år 1922 av F. W. Murnau. Han ville filmatisera Bram Stokers Dracula, men hans studio lyckades inte få rättigheterna till historien. Murnau bestämde sig för att filma sin egen version och gjorde endast smärre ändringar i handlingen. Resultatet har många likheter med Stokers berättelse. Filmen var ursprungligen totalförbjuden i Sverige men har sedan dess visats på TV.

"Dracula" blev "Nosferatu" och namnen på karaktärerna ändrades, Greve Dracula ändrades till Greve Orlok. Rollen som vampyr spelades av Max Schreck. Andra huvudaktörer i filmen var Gustav von Wangenheim, Greta Schröder och Alexander Granach.

Detta blev den första filmen från produktionsbolaget Prana-Film, men också den sista eftersom de förklarade sig bankrutt efter att Bram Stokers änka, Florence Stoker, stämde dem för upphovsrättsbrott och vann. Rätten beordrade att samtliga exemplar av Nosferatu skulle förstöras, men ett antal kopior av filmen hade redan hunnit distribueras världen över. Dessa kopierades sedan i sin tur, och Nosferatu kom så småningom att anses vara en av de främsta filmatiseringarna av Stokers vampyrberättelse.

Med inflytande från producenten och produktionsdesignern, Albin Grau, etablerade filmen en av två huvudriktningar vad gäller skildrande av vampyrer på film. "Nosferatu-typen" är ett levande lik med gnagar-liknande drag (särskilt långa fingernaglar och framtänder), som associeras med råttor och smittor, och varken charmerande eller erotisk men istället motbjudande. Dess offer dör vanligtvis och förvandlas inte till vampyrer själva. Den andra, mer vanligt förekommande, typen är "Dracula-typen" (etablerad i och med Béla Lugosis version av Dracula och förevigad av Christopher Lee), en charmig aristokrat som är skicklig på att förföra sina offer och omvandla dem till nya vampyrer.

Delar av filmen som föregavs visa Transsylvanien var filmade i Slovakien. Nosferatus slott exempelvis är Orava-slottet i norra Slovakien.

Murnaus Nosferatu är kulturellt allmängods i USA och kopior av filmen är vitt förekommande på video — vanligen i dåligt skick. Det finns dock bättre kopior, framställda från originalkopior av filmen, som också är allmänt tillgängliga.

Till skillnad mot vad många tycks tro betyder "nosferatu" varken "vampyr", "odöd" eller liknande. Termen kom ursprungligen från det kyrkslaviska ordet nosufur-atu, som kommer från grekiska "nosophoros". "Nosophoros" betyder "smittspridare". Dess ursprung är förståeligt med tanke på att i många europeiska nationer ansågs vampyrer vara spridare av smittor.

År 1979 gjordes i Västtyskland en nyinspelning av Werner Herzog vid namn Nosferatu, Phantom der Nacht med Klaus Kinski som vampyren och år 2000 så spelades filmen Shadow of the Vampire in, som handlar om en påhittad historia runt inspelningen av Nosferatu.”

 

Källa: Wikipedia

Försätter min mys-måndag men en massa softande i sängen, två vilddjur som lever om lite titt som tätt. Lovely!

Varför berättar man inte mer sagor idag ?
Kärlek, spänning och magi, äventyr, sagoväsen, vackra prinsar och prinsessor, mystiken och vetandet av att de goda alltid vinner över det onda.

Sagor ger mig lyckorus och hopp om att det fortfarande finns något gott i världen.
Dagdrömmeri.

Denna natt förgyllde Prinsessan på ärten min ensamhet. Och den är precis lika bra som jag minns den som barn.

Egentligen hade jag velat skriva om Berlin, E-tropolis och alla galna upptåg som hände i der fatherland, men mitt huvud säger stopp, och vill inte alls berätta om denn underbara helg.
Orden kommer inte flöda, så det är bäst att låta bli, istället tänkte jag berätta att jag var och såg på Eclipse ( tredje delen av the twilight saga ) i natt, när klockan slog midnatt började den otroliga rullen att rulla på vita duken.
Romantiken flöda och jag satt som på nålar, tuggade på naglarna och kände en och en annan tår rinna ner för min kind, kärleken, spänningen, dramat, mystiken och effekterna fick mig att rysa, den var lugnt den bättre filmen i serien, och jag väntar redan på nästa del ^______^

Dock blev det inte mycket till sömn i natt, lyckades endast norpa åt mig en timme eller så, sen var det upp och iväg till arbetet bakom de stängda grindarna. Men dagen har rullat på och snart kommer Davido och co för att hämta upp mig, och därefter bär det av till ett mysigt ställe för grillning i bästaste sällskapet.
Oooh I'm a happy girl.

Sitter och smaskar på världens bästa choklad, Marabou Sensation Toffee Walnut. . . Okej kanske inte världens bästa, men den är absolut en ny favorit, dessutom sitter jag och sörplar på kall, smarrig vitamindryck med gröna äpplen som smak, och till detta avnjuter jag ett avsnitt av animeserien Tokyo Mew Mew som är hysteriskt gullig och riktigt rolig på samma gång.
Så en mysigare lördagkväll i ensamhetens tecken är svåråtkomlig!

Tokyo Mew Mew handlar om en flicka vid Namn Ichigo, som för övrigt är namnet på mitt ena pälsmonster, som vid förvandling blir en kattflicka i rosa som är den "utvalda" och skall rädda världen från undergång. En söt liten saga alltså (^_~)
Tillsammans med sina andra katthjältinor slåss de mot onda makter såsom demoner och vise verse, ja ni kan säkert lista ut storyn ganska enkelt. Men söt är den absolut!

Har precis tittat på sista avsnitter i serien "Full Metal Panic Fumoffu" igen. Känns som att jag skulle kunna titta på den serien hur många gånger som helst, och jag skrattar mig kvidande varje gång, den är så härlig, dess humor är så lovely och sättet den är ritad på är helt makalöst snyggt.

Kaname Chidori och hennes många ansiktsuttryck

Dock är detta en mellandel mellan första säsongen av Full Metal Panic och andra säsongen. Men minst lika bra som de bägge andra.

Den här boxen skulle göra sig fin i min filmhylla, absolut!
Så den lär jag försöka införskaffa inom en snar framtid. Kanske skall skaffa mig en DVD-spelare i samma veva. hah!