Sintel
Nattens arbetspass böjar gå mot sitt slut, endast femtio minutras kvarstå. Äntligen.
Skall bli skönt att vara ledig i två dagar, för att sedan hoppa upp på hästryggen igen och köra stenhårt fem dar . . . i rad, tolvtimmars . . . det om något kommer kännas i kroppen. Fyfan, nog för att jag tycker om att arbeta, men sextio timmar på fem dar är väl lite väl överdrivet, eller ?
Hur som, hade lära i natt, vilket jag inte alls hade räknat med, så trött och allmänt jävlig försökte jag visa herrn hur datorerna fungerade, vilka nummer som fanns samt hur ronderna går till. Och med tanke på att jag själv körde mitt första race igår natt så kan ni juh säkerligen klura ut resten om hur jag kände inför detta pass och under, jag kände mig rätt så värdelös. men hey, lyckades juh grejja detta ändå, trots min känsla för fail. Vi kom framåt, stegrade och gick innanför målinjen för att vinna guld, score!
Visserligen har herrn säkert mycket kvar att lära, men de väsentliga delarna är åtminstone tillfixade och klara för att sätta sig inne i minnesboxen och gro sig allt större om rutiner och vise vere essen.
Som sagt, jag har varit sjukt trött i natt och har knappt kunnat hålla ögonlocken över pupillen, men med lite kämparglöd så höll jag huvudet högt och tillät det icke att falla pladask ner mot marken för att intaga sömn.
Vi han även hunnit med att kolla på denna söta men ack s sorgliga kortfilm under morgonens timma. Ville egentligen gråta, men hur hade det sett ut egentligen ? En tjej i uniform med krokodiltårar ? Funkar juh liksom ej.
Men här i.af. filmen för de som vill titta. Enjoy.
Skall bli skönt att vara ledig i två dagar, för att sedan hoppa upp på hästryggen igen och köra stenhårt fem dar . . . i rad, tolvtimmars . . . det om något kommer kännas i kroppen. Fyfan, nog för att jag tycker om att arbeta, men sextio timmar på fem dar är väl lite väl överdrivet, eller ?
Hur som, hade lära i natt, vilket jag inte alls hade räknat med, så trött och allmänt jävlig försökte jag visa herrn hur datorerna fungerade, vilka nummer som fanns samt hur ronderna går till. Och med tanke på att jag själv körde mitt första race igår natt så kan ni juh säkerligen klura ut resten om hur jag kände inför detta pass och under, jag kände mig rätt så värdelös. men hey, lyckades juh grejja detta ändå, trots min känsla för fail. Vi kom framåt, stegrade och gick innanför målinjen för att vinna guld, score!
Visserligen har herrn säkert mycket kvar att lära, men de väsentliga delarna är åtminstone tillfixade och klara för att sätta sig inne i minnesboxen och gro sig allt större om rutiner och vise vere essen.
Som sagt, jag har varit sjukt trött i natt och har knappt kunnat hålla ögonlocken över pupillen, men med lite kämparglöd så höll jag huvudet högt och tillät det icke att falla pladask ner mot marken för att intaga sömn.
Vi han även hunnit med att kolla på denna söta men ack s sorgliga kortfilm under morgonens timma. Ville egentligen gråta, men hur hade det sett ut egentligen ? En tjej i uniform med krokodiltårar ? Funkar juh liksom ej.
Men här i.af. filmen för de som vill titta. Enjoy.
Kommentarer
Trackback
