Luna

Stämningen var perfekt och jag och Alex var peppade som fan, inledde med en liten förfest hos Alex och Jocke på tre, det var han och damerna som han så fint uttryckte sig.

När vi kände oss lagom runda om fötterna begav vi oss iväg i den kalla vinterkvällen, olyckligtvis missade vi tåget, men Jocke såg till att en taxi blev framkörd istället som skulle ta oss till våran slutdestanition, Annexet.

Det var mycket folk som trängdes i den svettiga lokalen, men det gjorde inget, dofterna påminde en om att allt folk som var i byggnaden var där av samma skäl som en själv, alltså Thåström.
Publiken gungade som vildar i textraderna och musiken var ljuvlig som vanligt, det dånade underbart från högtalarna, och Thåström var lika fantastisk som alltid.
Jag mådde som en Gudinna, och jag tror inte att jag talat för mig själv när jag säger att även Alex mådde på sin topp just i dessa ögonblick som sveptes in i en härlig rytm.

Dock tog kvällen sig en annan vändning när vi upptäckte att Jocke saknas, och att det även var omöjlig att nå honom gjorde ju inte saken lättare eller bättre för Alex, stackarn blev ju så orolig.
Dock fick jag ett sms senare när jag själv satt på bussen som skulle rulla mig hemåt, eller tja rulla mig närmre sängen som jag så snällt fått låna ^____^ om att Jocke hade blivigt funnen.

Kommer inanför dörren, och jag hinner knappt ta av mig skorna innan jag kraschlandar i sängen.
Men det var ljuvligt, och jag är inte förvånad om min gungande härliga känsla håller i sig i någon vecka, jag älskar att leva på glädjen över att ha sett en bra konsert.