När tiden står still
Hade verkligen en skitdag igår, den började med katastrof och därefter slutade den också.
Det är konstigt hur ens liv kan förändras på någon sekund, hur allt bara helt plötsligt känns som misär, hjärtat bultar som med taggtråd mot brösten, oron ligger så hårt omtumlat runt dig att du inte ens kan gråta ut din frustration. Allt verkar vara meningslöst, men du lever på hoppet. För det är det enda som finns, du ber högt till en högre makt, någon som kan hjälpa dig i denna förtvivland, denna tomhet.
Du vill finnas till hands, hjälpa till. Men jobbet hindrar dig.
Tanken var egentligen Barkaby efter jobbet, men istället tog dagen en helt annan vändning, hem, hem för mer oro, för mer taggtråd och en hjärtskärande själ som lever på hoppet, hoppet om att allt kommer lösa sig och kan lappas ihop.
Det är konstigt hur ens liv kan förändras på någon sekund, hur allt bara helt plötsligt känns som misär, hjärtat bultar som med taggtråd mot brösten, oron ligger så hårt omtumlat runt dig att du inte ens kan gråta ut din frustration. Allt verkar vara meningslöst, men du lever på hoppet. För det är det enda som finns, du ber högt till en högre makt, någon som kan hjälpa dig i denna förtvivland, denna tomhet.
Du vill finnas till hands, hjälpa till. Men jobbet hindrar dig.
Tanken var egentligen Barkaby efter jobbet, men istället tog dagen en helt annan vändning, hem, hem för mer oro, för mer taggtråd och en hjärtskärande själ som lever på hoppet, hoppet om att allt kommer lösa sig och kan lappas ihop.
Kommentarer
Trackback
