On the road
Sitter på bussen som rullar framåt i det snötäckta Sverige, överallt ligger ett vitt täcke och påminner en om kylan utanför. Själv sitter jag inne i bussen och myser av de härliga ljuden från min Ipod, musiken som får mina tankar att virvla likt löv en stormig höstdag i oktober.
Hjärtat slår små lätta slag och jag andas in den varma och instängda luften som cirkulerar inne i fordonet, de blåa sätena är mjuka och jag gosar ner mig ordentligt i en bekväm ställning som innefattar fötter upp i vädret, neråthasad bakdel och ansktet lätt lutat mot fönstret för att kunna se världen passera.
Ännu är det rätt så många timmar kvar innan jag når min slutstation, men det gör inget, jag har ej bråttom utan tar tillvara på varenda sekund av min färd, känslorna som ligger i lä är påväg att explodera, kunde aldrig för mitt liv tro att en människa kunde bestå av såhär många olika känslor på en och samma gång.
Förvirrad men ej vilsen, lagom road över allt, det blir bra!
Hjärtat slår små lätta slag och jag andas in den varma och instängda luften som cirkulerar inne i fordonet, de blåa sätena är mjuka och jag gosar ner mig ordentligt i en bekväm ställning som innefattar fötter upp i vädret, neråthasad bakdel och ansktet lätt lutat mot fönstret för att kunna se världen passera.
Ännu är det rätt så många timmar kvar innan jag når min slutstation, men det gör inget, jag har ej bråttom utan tar tillvara på varenda sekund av min färd, känslorna som ligger i lä är påväg att explodera, kunde aldrig för mitt liv tro att en människa kunde bestå av såhär många olika känslor på en och samma gång.
Förvirrad men ej vilsen, lagom road över allt, det blir bra!
Kommentarer
Trackback
