Luna

Jag sitter och tittar ut genom glasrutan, utanför strålar solen medans trädens gröna blad ligger och luftar sig som fjäderlätta vindspel.
Tiden står still, det är i alla fall så det känns, den ena dan är den andra lik och känslan om inre tysthet slår ut i blomm, känslan är härlig, väldoftande av lugnet, sinnesron sjöljer bort alla mina bekymmer som under de senaste dagarna gnagt lite lätt på min torra bleka hud.
 

Bilden är lånad härifrån

Men även om det mesta känns bra så finns det små pusselbitar kvar att lägga, jag känner mig ensam och vilsen i frågan om närheten till naturen, grönskan, skogen. Den friska luften, fågelkvitter de mysiga små gläntorna, de sjungande träden och den väldoftande mossan. Vill känna barren under mina nakna tassar och promenera på de smala stigarna, lyssna till ljuden av alla skogens varelser, djur, fåglar, älvor, troll och tomtar. Känna hur energierna flödar, hur hjärtat pumpar, och hur varenda cell i kroppen ler.
Jag vill bara vara naturen nära, den får mig att känna mig hel.