Luna

Första natten i min ensamhet i min lägenhet är avklarad, med en och annan mardröm, kallsvettig och förvirrad. Men natten är över och en ny dag är här, int fullt så solig som jag hoppats på, men onsdagen är här i.a.f och förhoppningsvis är jag i så pass bra skick att inte huvudet hänger och kroppen kan få sluta värka. Borde ha svettas ut det mesta i natt.

Finaste Tröllet och Emma var på besök i går kväl, så det blev mys med thé och skorpor, fick vädra mitt hjärta och några glada skratt på köpet. Underbart med fina männiksor, jag är så otroligt tacksam att jag har så många runt omkring mig.

Men mitt huvud är fortfarande vridet, och jag kan inte säga att det är direkt positivt, det här med väntan har aldrig riktigt varit min grej, jag blir rent ut sagt knäpp av det, och när allt sedan är såpass osäkert så börjar mitt huvud spela mig spratt.
Försöker le och vara glad som alltid, men just i detta sammanhang är det svårt . . .Det tog värre än jag trodde, även om jag geerellt förövrigt är lycklig så är detta en del av mig som inte ler . . . Jag vill bara veta så jag kan fortsätta mina kliv in i en framtid som jag hoppas fånga.