Luna

Får alltid en känsla av positivitet när jag gång efter gåbg slits ur min drömvärld för att vakna upp till verkligheten av ett kattkräk som klöser på soffan.

Inte nog med att jag har världens bästa hörsel i detta sammanhang, jag håller på och drivas till vansinne! Jävla Ichigo som inte fattar, hur mycket vatten jag är sprutar, hur många gånger jag än tar honom i nackskinnet. Han vägrar, skiter it, han slutar helt enkelt inte att klösa på soffan.

Ibland skulle man kunna tro att hela soffhelvetet är insmörjd med mynta, för katten blir ju som tokig, springmars på tidig morgonkvist efteråt. 

Och nu ligger han borta vid vardagsrums-ingången och ger mig den där Ichigo-anklagar blicken emot mig. Att tex "hörru kvinnofolk, du skall vara jävligt tacksam att just DU har fått priviligiet att bo under MITT tak"

Kattfan!

Så inte nog med att jag nu inte kommer kunna somna om, min hals gör fortfarande svinont, den liksom brinner och känns otroligt uppsväld, slemmig och bara allmänt superäcklig. Halsbrännan är även den på topp. Great! Jag ser verkligen fram emot en dag med lidelse.

Nej, om jag ändå är uppe. Vad sägs om lite frukost alá vitlök ? I want it dead!