Luna

Är djävulskt trött, för trött, mössan är långt under nästippen och ögonlocken desto längre ner, typ midjehöjd. Jag nästan känner hur jag skulle kunna döda för en säng, ett mjukt täcke och en gosig huvudkudde, men ack, förlångt bort, alldeles förlångt!

Det enda som håller mig i ett någorlunda vaket tillstånd är vetskapen om att det endast är 16 timmar kvar till det att jag kan ta helg, på riktigt, i nästan en vecka.
Och förhoppningvis går mina planer om att åka ner till Tidaholm vägen, rätt igenom! Men får la se hur domen lyder i morgon, efter begravning, sorg och tungt hjärta.
Skulle behöva komma ifrån stress-staden, få varva ner några dar i goda vännerslag och i en stad där lugnet infaller sig mer än ofta.
Kunna släppa allt som plågar mitt huvud, tänka på annat, samla kraft för att sedan fortsätta bygga, kämpa och bestiga berg.
Behöver den där Tidaholmsbiljetten, jag känner det enda in i ryggmärgen . . .

Fake it real

Förövrigt är mitt mående om att svimma var och vartannat lite bättre, kanske mest beror på att jag sitter större delen av tiden. Men det var riktigt irriterande där ett tag, trodde att jag kanske skulle behövt ringa sjukskrivning, vilket jag inte har råd med, behöver vartenda litet öre jag kan jobba ihop. har inte tid att vara hängig egentligen. Förlorad tid är inget värt!

Även om jag behöver en regäl break från allt så finns det inte en chans i världen att jag har råd med det! Ååh!