chill on tuesday

Sitter hemma ensam med kissemissarna, mjukisklädd och allmänt ruffsituffsig i håret, sjuk verkar jag också vara, jag kallsvettas lite hit och dit och min huvudvärk vill tydligen inte ge med sig hur mycket alvedon jag än knarkar.

Karl min är på en After Work med Jens, de pratar tydligen en massa inför Berlinresan över nyår, även om jag misstänker att lite annat prat även det ingår i denna öldrickande tisdagskväll.









För att lätta på trycket och för att jag inte skall tycka alldeles för synd om mig själv sitter jag och leker med dendära webkameran. Nostalgi u know, det som man alltid gjorde förr när man inte hade råd med en digitalkamera.

Och även om jag ser helt misär och ledsen ut på bilderna, så lovar jag, det var rätt kul, ensamt, men kul ( försöker intala sig själv detta ) KUL KUL KUL, jag sa kul!
Så nu tror alla på mig, bra! 

Annars har dagen flytit på i kanonfart, raketfart.
Vaknade strax efter halv åtta kanske ? Låg kvar i min mjuka, gosiga, ack så otroligt varma säng till elva snåret. Därefter förberedda jag mig mentalt för att hamna under vatten, bli blöt, ren och sådär otroligt snygg och charmig.. Det är hårt, men ibland är det lätt värt att ta till tvålen. Skrubba och bli glänsande ren. T.o.m min karl uppskattar det ibland. Weird!

Tiden sprang förbi mig och vips-sala-bin-vim så var hjärtat hemma, klar för en tur till Sickla. Så på med bootsen, och därefter sa det vroom vroom. Som en blixt var vi framme. Käka lunch på Waynes bestående ( skriver man så ? ) av en ost- och skinkpaj med en kaffelatte med otroliga mängder karamell, socker . . . NOM NOM NOM ^_____^ Ooooh feed me, pleas or peace ? 

Goffande åt jag upp allt, allt, allt . . . Okej, jag ljög, lämnade de där äckel-tomaterna åt roskis-råttorna. Yeck, hur kan de tro att någon vill äta såna äckligheter ? Jag får ju inkompetenta-idot-slemm-maskar i kroppen vid bara själva tanken. SNUSK!

Kanske lite att ta i, men nu fattar ni i.af. min poäng med det hela alltså ?

Sn fick jag ont i fötterna och vi åkte hem och kolla på Robin Hood . . . Ursäkta mitt korta slut, men jag orkade inte skriva mer utförligt än så. För mycket träning för fingrarna, en annan gång. Tjing!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0