Panikartad kaos
En sjukt hektisk dag bakom stängda grindar.
Trots söndag så har det varit kaos både på plats samt på andra sidan stan. Att behöva använda sig i stilfulla ord i form av en rapport är inte alltid min melodi, speciellt inte när ögonen ger vika och det är svårt att se texten du först bör kladda ner för att få det hela korrekt.
Telefonen har gått på högvarv, och många saker har behövts fixas. Dörrar öpnnats och en knapp att trycka på i förbannelse.
Men likväl har tiden gått i snigelfart och det känns som att denna dag aldrig någonsin kommer ta slut. Men jag kämpar på, men jag kan härmed tala om att jag nu faktist börjar känna mig tömd på energi, och tröttheten har beslagtagit min kropp.
Att jobba så som jag gör vissa dar är inte alltid en god ide och mindre god plan egentligen. Du sliter på kroppen och för varje vaken timma känns det som om du blir något år äldre, du blir hängig, matlusten försvinner och du blir på grymt dåligt humör de sista timmar som behövs kämpas igenom. Dock är det hela lätt värt i slutändan, för varje minut så är du närmre slutet och närmre ditt mål, vilket känns fantastiskt.
Men utan mål hade detta varit mer en omöjlighet känns det som, men jag har peppat och givit mig fan på att jag skall stå ut och överleva dessa dar.
Även om en ny kula börjar redan på tisdag. Det är bara att kämpa vidare.
Men när allt detta är över, och jag är hemkommen från mitt äventyr som jag ser så grymt fram emot blir det nog till att beställa en OnePiece som jag kan burra ner mig i efter dagar fyllda med kaos och stress. Kunna varva ner med en kopp thé eller varför inte ett glas vin på balkongen och njuta av en stilla kväll.
Trots söndag så har det varit kaos både på plats samt på andra sidan stan. Att behöva använda sig i stilfulla ord i form av en rapport är inte alltid min melodi, speciellt inte när ögonen ger vika och det är svårt att se texten du först bör kladda ner för att få det hela korrekt.
Telefonen har gått på högvarv, och många saker har behövts fixas. Dörrar öpnnats och en knapp att trycka på i förbannelse.
Men likväl har tiden gått i snigelfart och det känns som att denna dag aldrig någonsin kommer ta slut. Men jag kämpar på, men jag kan härmed tala om att jag nu faktist börjar känna mig tömd på energi, och tröttheten har beslagtagit min kropp.
Att jobba så som jag gör vissa dar är inte alltid en god ide och mindre god plan egentligen. Du sliter på kroppen och för varje vaken timma känns det som om du blir något år äldre, du blir hängig, matlusten försvinner och du blir på grymt dåligt humör de sista timmar som behövs kämpas igenom. Dock är det hela lätt värt i slutändan, för varje minut så är du närmre slutet och närmre ditt mål, vilket känns fantastiskt.
Men utan mål hade detta varit mer en omöjlighet känns det som, men jag har peppat och givit mig fan på att jag skall stå ut och överleva dessa dar.
Även om en ny kula börjar redan på tisdag. Det är bara att kämpa vidare.
Men när allt detta är över, och jag är hemkommen från mitt äventyr som jag ser så grymt fram emot blir det nog till att beställa en OnePiece som jag kan burra ner mig i efter dagar fyllda med kaos och stress. Kunna varva ner med en kopp thé eller varför inte ett glas vin på balkongen och njuta av en stilla kväll.
Kommentarer
Trackback
