Luna

Det är en sådan dag idag då jag uppskattar min ensamma tid, mina egna tankar cirkulerande utan att de störs, en dag då jag vill sitta för mig själv och bara få andas ut efter en stressig gårdag. 

Hade familjen över på middag igår samt de två icke-blodsbands-familjemedlemmarna aka lillsyrrans kompisar. Det var super mys att få visa dem vart jag numer lever, bjuda på tre olika sorters pajer som jag inte trodde jag skulle lyckas få färdiga tills det var dags och klockan slog välkommen. Dessutom gjorde jag nog världens, jag skojar inte, största kanelbullar.

Det var hjärtligt, men ack så jag skratta när jag upptäckte att de verkligen inte fick plats i bullformarna, hur jag sedan envis som jag är tryckte ner dem och tyckte att visst de skulle passa finemang. Gräddning, och de blev enorma. Goda ja, men enorma. 

Asian-boy också kallad Tom var sen, sjukt sen. Som vanligt. Han hade försovit sig och vakna en halvtimme efter att han egentligen skulle vara på plats. *sucka* Det skall vara Tom till det. Hah!

Kvällen var åtminstone riktigt mysig och jag kan nu pusta ut, låta stressen rinna av mig och sjunka in i mina egna vårtankar och känslor igen. 

Som sagt, inga större ansträngningar kommer att utföras denna dag, det berg av disk som gårdagen lämnade efter sig är redan fixat och klart, maskinen har fått sig en omgång tvätt och gymmet väntar härnäst. Med tanke på allt socker, skräp och allmänna onyttigheter som trycktes in i käften igår kan kroppen behöva en omgång och stor dos träning. Skönt.

En helt okej söndag väntar alltså.