Luna

Mitt rum är borta men till min stora förvåning hitta jag ett nytt, litet krypin som dessutom är svalt vilket är en fördel då jag envisas med att jämkt ha den förbannade natotröjan på mig som inte bara är alldeles för stor utan också fruktansvärt varm, i.af. under de dagar då solen till förmodan har lust att titta fram bakom tunga Sverige-moln. Ungefär som idag, på min arbetsdag. Då tyckte såklart den stora gula bollen att "yeeez, vi skiner så att det guppande fläsket steks ordentligt"

Men inte är jag bitter för det. För igår minsann var jag ut till det otroliga naturreservatet Stendörren med min älskade familj + 1, men o andra så tillhör juh Tilda nästan familjen. Det är lite så att hon allt för ofta är sambo med min lillasyster i hennes lilla vrå i orm av ett charmigt minihus på gården.

Tidsplaneringen var senast halv nio utanför dörren, men eftersom min familj trots är min familj så sket ju sig tiden totalt, även om den lugnt var bättre än många andra gånger. Det handla i.af. inte om en till två timmars försening utan bara en femton minuter, vilket är rätt storslaget faktist. Jag är en stolt dotter. 

Väl på plats intog vi "vår" klippa, bredde ut oss och blev rastlösa. Eller nu skall jag inte tala för hela familjen, men jag blev kanoners rastlös. Är inte det minsta bra på att inte göra ingenting, vill alltid ha något fuffens för mig. Att bara ta det lugnt och njuta av dagen, Oh-noooeze!

Så jag begav mig i vattnet och tog en simtur of doom. Men tack vare att vattnet var en aning salt kunde min rumpa hålla sig ganska nära vattenytan, och jag simma som på riktigt utan hundsim i säkert 30 minuter non-stop. Det ni!

Kom hem, gjore mig iorning för gym, upptäcker att jag bränt sönder hela ryggen ( shy, säg inget till mamsen, för hon vet inte alltid bäst och skall verkligen inte få säga "jag sa juh det" ) plus ansikte, så en koktkräfta "heey, skall vi bilda klubb ?"

Men envis som jag är, trots rödbrändhet och trots träningsvärk så tog jag mig dit bort, till maskinerna och vikternas hushåll och körde ett pass på en timme. Därefter blev det bad och sedan förberedelser inför morgondagens ( dagens alltså ) matlådor. Yummi.

Förgår och det var jobb ute i Solna, med Line. Vilket alltid är kul då hon är knäpp och allmänt charmig i sitt sätt att vara. Alltid skönt med kollegor som får en att le och tycka att jobbet är värt att gå till på morgonkvisten.

Mot eftermiddagen däremot, när det endast var en timme kvar till hemgång och till tufftuff mot Södertälje och familjen så kom en kille med en blombukett i handen som vela lämna in den i receptionen. Men då vi har order om att man inte egentligen får lämna in något där, hänvisade jag honom mot godset ( även om det egentligen inte är ett god ). Men mina ord räckte in riktigt fram och han var bestämd med att det stod på dem att de skulle lämnas i receptionen. Så jag gav med mig och fråga vad för namn som blommorna var till. Han sade ett hyfsat långt namn som även det hade dubbel-efternamn. Oh-God! Jobbigt att hitta i systemet. Jag började i vilket fall som helst skriva in det i adressboken för att ringa upp personen, tog upp telefonen och då först klinga det. Men fan, namnet var ju mitt egna. Waaaat ?

Det var alltså en jätte fin rosa-rosig bukett skickat till mig från herr fågel som är långtlångtlångt mega långt bort från Sveriges gränser. Rörd och tårögd, viftandes med händer mot ögonen. Aaaw, blev strålande glad och de doftade alldeles ljuvligt.

I kväll däremot så skall jag eventuellt träffa min Sessa efter jobbet. Är längesen nu, och en pratstund på någon timme eller två skulle vara underbart mys. Men vi får se vart kvällen för en. Spännande.