Luna

Hur kommer det sig att den sista timmen alltid måste gå i en långsammare takt än vad snigeln puffar sig framåt ?
Det enda som håller mig någorlunda levande är min enorma envishet. Jag vet att det endast är en timme kvar, och den timmen skall jag fan hålla mig vaken om jag så skall tokslockna på bussen och därför missa min hållplats som mer eller mindre just nu känns helig.

Att få krypa ner under ett täcke och en säng som är uppvärmd är mer värd än drömmen om att få sitta på en regnbåge vid himmelrikets port.
Att jag förr hade lätt för att hålla mig vaken i mer än två dygn är numer ett minne blott, jag pallar helt enkelt inte att vara igång 24/7. Det går dock ann så länge jag är sysslosatt och inte tänker på att dygnen springer i takt av hästlängder framför mig, men att bara sitta på arslet och rulla tummarna framför en datorskärm är helt klart värre än dödens död.

Natten har varit oförskämt lång, och min fantasi om att hitta på något har varit närmre Hades i underjorden än hos min egna förmåga att sätta mig själv något meningslöst blajahaa.

Har jag sagt att jag är trött förresten ?