RIP Lucifer
Positivitet
My pink computer
Min karl vet verkligen vad som gör mig glad *finally a little happyface*
Monday, absofuckinglutly . . . damn boring!
Men appropå det här med höst, jag känner hur mina tarmar dras ihop av allt shoppingsug, shopping inför hösten. Måset dock erkänna att höstkollektionen brukar vara min absoluta favorit, du kan äntligen vira en stickad lång och varm halsduk runt nacke och hals, sätta på sig dom där bekväma luffarvantarna, dra bootsen över vaderna samt klä sig med ståtliga färger i form av kappor, kavajer, lättare jackor eller varför inte bara ta på sig den där härliga och välanvända tröjan som är så varm och mysig ?
Bilden är lånad HÄR, alltså ingen bild jag själv tagit.
Hösten med sina starka rödgula färger, färgsprakande, ljuvligt och romatiskt.
Jag älskar att vandra runt i denna kyliga väldoftande luften utomhus, det är perfekt klimat för att varken frysa eller svettas. Kvällarna är mörka, och tanken på att äntligen få vira in mig i en mjuk och gosig filt, sitta där med min thékopp och en bra bok gör så jag får gåshud och bara längtar ännumera.
Tända ljus, och försöka ta det lugnt, tänka på hälsan och mitt mående, kramas med mina pälsbollar som får mig att bli varm om hjärtat av själva tanken.
Min kropp fylls med en gnutta glädje när jag tänker på hösten, jag hoppas den varar länge iår.
Lost and confused
Låten utger endorfin, känslor, förvirring och ett hjärta som bultar hårdare än det vildaste disco. Det känns som baslådor i brösten, musiken bedövar och gör en hjärndöd.
Den stirrande blicken slocknar med en flod av tårar, snurrandet börjar och du faller mot ett golv gjort av sten, fallet är hårt och smärtsamt, men smärtan inom dig är taggigare än den mest vildvuxna rosenbuske, djupare än det djupaste hav, häftigare än den kraftigaste storm och lik en blixt strömmar den smärtan in i varje ådra, varje ben och varje muskel i din kropp.
I'm feel so lost and confused, I'm wear this mask of shit so I can pretend to be someone else.
Oooh who am I kidding ?
Yesterday is over
Blev mys-fika på Wayns med islatte med vaniljsmak samt en god kycklingsallad med pasta o sweetchili-sås, dagens första måltid. Sedan fick jag min efterlängtade puderdosa från Makeup Store samt lite glitter för att visa ett leende på dessa otroligt sorgsna läppar.
Efter en sväng hem för att hänga upp tvätten i lägenheten, då tiden i lillstugan tog slut åkte vi tillbaka till Sickla för att fortsätta en liten vandring i butikerna. Var in till Chili där jag fick en såndär underbar mys-filt som Tröllet har, fast min är lila, och lika underbar.
Mitt humör blev mycket bättre och jag kunde t.o.m få ur mig en del skratt. Att en filt kunde göra så mycket ?
Efter ett antal timmar, strosande, orkade inte våra ben med längre, så vi bestämde oss för att åka den korta lilla biten hem för att köpa lite godsaker så som nötter samt popcorn på ICA.
Hem ljuva hem, som det så fint heter, satte vi oss framför TV'n, med filt och varandra och tittade på Victoria's Secret fashion show från 2008, och därefter blev det även lite Project Runway.
Welcome back sunshine.
But that's alright. Because I love. The way you lie
Låten som går på repeat i högtalarna denna ensamma långa natt.
Ny familjemedlem
Min mest användbara medicin när jag är nere, grå och mulen är shopping, det får mig åtminstone på lite andra tankar. Ett tag. Men en liten stund av flykt känns magiskt, och de lilla guldkorn som stänks över mina läppar, är värt varenda krona.
Denna raringen följde med mig hem idag:
Come on . . . Give me a break ?
Giftet sätter sig i varje ådra, varje tanke. Det enda som finns kvar är smärtan mot ditt bröst, hatet som kokar inombords, förtvivlan och flykten du är påväg att ta till.
Det leder kaos i mitt huvud, viskande röster, ångest och jag känner hur jag håller på att brytas ner än en gång, bit för bit.
Väggen kom, tredubblad och av sten. Den gamla och rostiga dörren, med den funna nyckeln är försvunnen, vägen tog slut och jag blev sittande på vilsevägar, ensam och bortglömd i mig själv.
Kan inte minnas vad som satte igång den här karusellen, detta snurrande dimmoln på botten och detta åskväder i skyn, snurrandet leder till kräk-känslor, panikångest och ätstörningar, hela balansen, vågen rubbas, jämnvikten är som bortblåst, och jag står och stampar på samma ruta igen, som jag gjort så många gånger förr.
Jag vill bara skrika ut all min frustration, samtidigt som jag vill låta det kväva mig.
Omtumlad, borta och förglömd.
Och det som egentligen gör mest ont av alla blandande känslor, är att jag lovade mig själv djup och innerligt att aldrig tillåta mig själv att må såhär igen, och nu känns det värre än någonsin.
PANIK PANIK PANIK
Just feel it!
Aesthetic Perfection - Schadenfreude
I'm not evil,
You're just weak,
You're too afraid to tast something so sweet,
It's ok,
More for me,
I think you're better off dead.
I can't deny what is a part of me,
I take joy out of your misery,
Lay down,
Lay down,
Lay down,
I guess that's what you do best.
I can't give you what you need but I can give you what you want,
I've found that all the thing I love I despise,
I can't give what you you need but I can give you what you want,
And when you hate the things you love,
Then learn to love the things that you hate.
I want one thing,
Suffering,
I want one thing,
You living in hell,
It's so much better than apologies,
I want to watch it swell,
Don't need to be the one who does it to you,
Don't need to twist the knife or push it through,
Just want to see that you're in misery too,
Just like me inside.
Their greedy eyes light up,
They're salivating,
Everyone knows there's no better way,
It's like a crime to you,
It's like the best for me,
Let it all out.
You can't give me what I need but you will give me what I want,
And then I'll leave what's left of you to the flies,
You can't give us what we need but you will give us what we want,
My dear your guests are waiting,
Time to begin.
I want one thing,
Suffering,
I want one thing,
You living in hell,
It's so much better than apologies,
I want to watch it swell,
Don't need to be the one who does it to you,
Don't need to twist the knife or push it through,
Just want to see that you're in misery too,
Just like me inside.
I think you're better off dead,
I think you're better off dead,
I think you're better off dead,
I think you're better off dead,
I want one thing,
Suffering,
I want one thing,
You living in hell,
It's so much better than apologies,
I want to watch it swell,
Don't need to be the one who does it to you,
Don't need to twist the knife or push it through,
Just want to see that you're in misery too,
Just like me inside.
Zombie-efterfesten i våras
Visseligen var ingen av utklädda till varken Zombie eller något annat läskigt. But who cares, vi hade rätt så trevligt ändå.
Min Glitterbejb gör monster-fingers
En Egyptisk Gudinna
- A det är David . . . Nej tyvärr . . .
Jag uppfattade genast att telefonsamtalet handlade om Hugo, den borttappade katten, Stora Gos.
Tydligen hade damen som ringde sett en katt som liknat Hugo i mörkret, när hon var ute och gick sin kvällpromenad med hunden. Hon kunde också berätta att denna katt absolut inte lät som vanligt, att det var något speciellt med rösten, jamandet.
Tydligen satt denna och sjögn inne bland buskarna, i den lilla skogen, inte alls långt från vårat hem.
Vi skyndade oss på med lite kläder, dessvärre var jag så taggad att jag endas lyckades få på mig en gråstickad kofta över min Hello Kitty-pyjamas, skorna satte jag på mig i farten, det kändes iaf så.
Söt och jag vandrade den lilla biten, i rask takt såklart, för om det skulle vara Hugo ville vi inte tappa tillfället att hitta honom, ta honom med in i värmen, visa honom mängder med kärlek.
Dessvärre när vi väl var på plats visade det sig vara falskt alarm, förvisso lät denna mystiska katt helt annorlunda, och jag kan berätta att hon likna en Egypisk Gudinna, vilket lite faller tillbaka till min varsel, skugga, utanför fönstret igår natt.
Hon var bedårande där hon sjöng, inne i den blöta gröna busken. Hon kom närmre, tittade på oss med de där jättelika kattögonen, kurrade samtidigt som hon sjöng.
Ingen märkning ingenting, det var som att hon inte existerade.
Sakta började vi röra oss hemmåt genom den lilla skogen, men tätt efter kom denna gudinna. Hon höll sig nära, väldigt nära. Hon smekte sin kropp mot våra ben, svansade efter i takt, så vi bestämde oss för att hon fick följa med hem, även om det redan kändes som hon bestämt att så skulle det bli.
Hon var utsvulten, det var som om hon inte skulle ha fått mat på flera dar, möjligen veckor.
Mätt och belåten kom hon och la sig i våran säng, hon sov på min sida. Och det kändes tryggt, där sov hon hela natten, ibland vaknade hon, la tassen på min hand, tittade på mig innan hon återigen somna.
Det känns som öde, men samtidigt kan jag inte förstå hur någon kan släppa ut en sådan vacker varelse, omärkt.
Men jag skall se om det kanske sitter uppe någon lapp, någon som saknar henne. Tillsdess har hon ett varmt, kärleksfullt hem här, med oss.
I think I might be in love
Inte nog att designen är en aning udda, det är även R O S A ! *andas*
It's to die for, sweet, sweet sugar baby! Fast jag tror nog inte jag och min karl delar samma åsikt, tyvärr!
Bilderna hittar ni i alla fall HÄR
Känsla
Men utanför fönstret vandrade en skugga, skuggan av en katt. Den vandrade fram och tillbaka, lugnt och varsamt tills den satte sig, ståtligt upprätt som en egyptisk gud. Varsamt iaktog denna katt rummet innanför, värmen och dess invånare.
Han satt länge och bara tittade och i ögonblickets sekund slog mig en tanke, jag tände lampan, men då var katten försvunnen och kvar fanns endast regnet och mörket utanför.
Låg länge och funderade över detta när jag sedan släckte lampan igen, det känns som ett budskap, bara det att jag inte kan räkna ihop 1 + 1, lägga ihop pusselbitarna.
Men det gav mig en känsla av trygghet, lugnet silade sakta ner i mina ådror, och hjärtats slag var milda, långsamma och behagliga.
Jag kan inte ritkigt förklara det, men känslan var så intensiv samtidigt som den var rogivande, mina andetag lätta och min kropp helt avslappnad, och det fick mig att somna utan oro och bekymmer.
Streets of London
Blackmores Night - Streets of London
Positiva Berta!
Jag är understimulerad till tusen, och var dag som går sjunker jag allt längre till en tillvaro som så länge var mitt liv.
Lyckan kommer, lyckan går är ettpar välbekanta ord som ekar i mitt inre, mitt förgiftade sinne. Frustrationen ligger och klämmer i ett hårt bultande bröst, jag vill skrika, men det kommer inga ljud, jag vill gråta men tårarna är som uttorkade, jag vill tysta mitt huvud men tankarna är påtok för många. Insidan blöder samtidigt som jag kämpar tillbaka till mitt glada, positiva och spralla jag. I vilken skugga glömde jag min identitet denna gång ?
Jag vill så mycket, men det händer så lite. Jag är tillbaka på ruta ett, det mesta är detsamma, jag flydde från en tillvaro för att bygga upp något nytt, mig själv, och vad gjorde jag ? Snubbla på mållinjen och mitt eftersläp sprang ikapp mig och var först in i mål och på så sätt vann.
Ingenting är egentligen förändrat, allt står still, och jag står och bankar på dörren som aldrig öppnas.
När tiden står still
Det är konstigt hur ens liv kan förändras på någon sekund, hur allt bara helt plötsligt känns som misär, hjärtat bultar som med taggtråd mot brösten, oron ligger så hårt omtumlat runt dig att du inte ens kan gråta ut din frustration. Allt verkar vara meningslöst, men du lever på hoppet. För det är det enda som finns, du ber högt till en högre makt, någon som kan hjälpa dig i denna förtvivland, denna tomhet.
Du vill finnas till hands, hjälpa till. Men jobbet hindrar dig.
Tanken var egentligen Barkaby efter jobbet, men istället tog dagen en helt annan vändning, hem, hem för mer oro, för mer taggtråd och en hjärtskärande själ som lever på hoppet, hoppet om att allt kommer lösa sig och kan lappas ihop.
Check this update, dude!
Och det hela blev ju inte bättre när jag visste vilken fantastisk matlåda som låg och väntade på mig bakom den blåa enorma dörren, inslängd i ett litet hörn i kylskåpet.
Första tuggan var som att komma till himelen, den andra som att bli besatt av något helt makalöst och den tredje gjorde så att hela min kropp gick in i någon form av njutningsläge i form av koma.
Nu förstår jag givetvis att ni alla håller på och dör av nyfikenhet, det är trots allt inte varje dag jag ger mig själv detta beröm, detta uppåtchack i form av positiv energi. Min tidiga lunch består av en delikat örtröra med ingridienser som kyckling, bacon, paprika, svamp olika torkade örter samt peppar och salt och till detta har jag ris. Underbart, men nu är jag mätt och belåten och är redo att fortsätta min arbetsdag.
För övrigt har jag varit ledig . . . Ledig i fyra underbara dagar, visst har de flesta av dem varit gråa och regniga, men det gör inget, för det har varit skönt, lugnt och stillsamt, i.af. om man räknar bort lördagen som var en stor tillställning i form av bröllop samt god mat och party på kvällen. Det blev dans i form av bugg, livemusik och en massa alkohol.
En otrolig dag, med glädje på topp . . . Dock togs den glädjen ifrån mig på småtimmarna när mörkret lags sig och båten slutat gunga pågrund av att lugnet hade infinnit sig på vattnet.
Söndagen bestod av en tripp till mina älskade föräldrar, vi var bjuda på middag, och den var smarrig och välsmakande. Mungiporna fylldes med saft, och tungan slickade sig både en, två och fem gånger runt munnen som var färgad röd.
Måndag, första vardagen i augusti fick invigas med en enorm storstädning, alla vrå blev putsad, varje bok avdammad samt varje liten centimeter av lägenheten torkad. Glitters hörna upprustad, detaljer fixade . . . Man kan ju nästan tro att det är ett hem igen. heh. . .
Och på kvällskvisten blev det en liten promenad i skogen med David, och därefter en varm kopp thé innan det var dags för en dejt med John Blund, och en säng som kallade.
Tisdag . . . Lugn och ro . . . Lugn och ro . . . vi tar det igen, lugn och ro.
