Luna

Snön ligger som ett gnistrande vitt täcke över Stockholmstad, inomhus sitter människor och myser, första advent är nu här.
Vi börjar förbereda oss mot juletiden, adventsljustakar, tomtar, julkransen plockas fram. I köket doftar det av härligt julbak, pepparkakor, lussekatter, knäck och annat julgott. Glöggen står på svagvärme på spisen, julmusiken hörs i bakgrunden och glädjen av att få vara tillsammans i dessa tider känns underbart och mysigt.
Julefrid.

Denna härliga tid handlar om gemenskap och kärlek.
Att få tillbringa tiden med julpyssel och förberedelser inför julafton är lycka. Jag är tacksam för att ha ett sånt varmt hjärta när det kommer till denna mörka och långa men ack så ljuvliga och harmoniska högtid.

Mitt hjärta slår lite extra av välbehag och omtanke till de som betyder mest. Att få samla familj, nära och kära och bara mysa har en ovärderligt betydelse.

Denna Första Adventsmorgon väckte jag min älskade med mysfrukost, Lussekatter och med en kopp thé, julmusik på låg volym i bakgrunden och med första ljuset tänt i ljusstaken.
En morgon fylld av värme och ljus.

Till kvällning kommer julsaker pynta upp vårat hem, nötter kommer ligga som den bör i en stor skål med nötknäpparen, glöggen kommer värma våra frusna kroppar och mer ljus kommer lysa upp den mörka kvällen.
Detta kommer bli en minnesfull jul.

Fake it real

Råkade visst med en liten miss beställa nya linser . . .
Skulle bara lägga dem i kundvagnen för att kolla vad slutkostaden skulle bli, men knappen "beställ med faktura" var närmare än vad jag trodde . . . Så nu är dessa godingar påväg hem till mig i Tidaholm. Najsbaj!

Dessa är beställa som ni kanske kan lista ut från Toy-Boy

Är förbannat slut i huvudet, tankarna har legat och tryggt järnet hela dagen, mosat och gottat sig med att ge mig huvudvärk till tusen.
Min kropp är svag, men likt väl pallrade jag mig fram till jobbet med lite hjälp och stöd under armen.
Det skall bli skönt när begravninfscermonin är över i morgon, även om jag då måste vakna upp på riktigt och inse att min älskade mormor inte kommer komma tillbaka, att behöva komma till ett sådant uppvaknande är fruktansvärt och tär på ens krafter.

Jag är ensam med mina tankar, och även om jag har folk runtomkring mig nästan jämt känner jag mig så otroligt ensam och bortkommen i mig själv.
Jag vet inte hur jag skall uttrycka mina känslor, jag vill mest bara lägga huvudet mot en huvudkudde och gråta tills inga fler tårar existerar.

Give me some happy pills, please ?

The Birthday Massacre - Blue


Plastic blue invitations in my room.
I've been waiting here for you.
Reservations made for two.
Sunlight fading.

Black toungues speak faster than the car can crash.
You supply the rumours and I'll provide the wrath.
Romance is breaking every heart in two.
Casting shadows in the pale shade of blue.

Plastic blue conversations in my room.
Saving every tear for you.
Trusting every word untrue.
Twilight fading.

Fate changes faster than the death of light.
You provide the envy and I'll provide the spite.
Reflections cutting every face in two.
Casting shadows in the pale shade of blue

Söndagslåt no1, oooohyeeez baby!
Hah!

Jackie Beat - I kissed a squirrel

Har en fruktansvärd morgon, galet obekväm och jag i ett väldigt hateful mood.
Natten plågades av sömnlöshet och oro för att behöva ta mig upp till jobbet med hosta och halsont till tusen. Även om jag faktist hade somnat, drömde gott och allt verkade vara på min sida så sprack bubblan och blev äckel-skit istället.

Sötnöten hade glömt nycklarna hemma när han i all sin hast med lite vänner åkt in på Project 44 och sedan Tech Noir, så ringklockan plingade i en såndär oerhört jobbig ton som bara en ringklocka mitt i natten kan göra, och jag vakna upp från min ljuva dröm och var tvungen att öpnna dörren. Problemet är bara har jag en gång blivigt väckt är det nästan en omöjlighet för mig att somna om. Så, där i sängen låg jag sedan, klarvaken och förbannad, irriterad och rätt ängslig för att jag visste att jag inte skulle orka med denna Allhelgona lördag.
Och det gjorde inte saken bättre att min bussjävel var sen plus att det hänt saker under natten på jobbet som måste fixas till under dagen. Så wohoo, lucky me! Bastard!

Men i all denna irritationskänsla så livar ändå detta klipp upp den dystraste av dagar. Man kan inte göra annat än att dra på mungiporna, om så inte falla i mängder av tonlöst skratt.

Det var ett tag sen nu, orden har inte riktigt legat mig varmt och hälsosamt runt hjärtat. Bröstet har varit nertyngt av olika anledningar, anledningar jag varken tänker eller har lust med att klottra ner i bloggen än. Men det kommer när det mesta är över och jag kan börja tänka i mina ordinarie kringelkrokiga-klumilur tankebanor igen.
Men jag behöver sörja först, ordentligt.

Men för att inte låta helt nerstämd och mörk så kan jag istället ta upp de fina och roliga detaljerna som givit mig privilegiet att synas i mitt liv.
Som nu i helgen, då jag min älskade nos samt Jocke och Alex tog en tur ner till Köpenhamn, åt otroliga mängder smörebröd, drack gott och var på Hocico-konsert som var awesome like always.
Dessutom umgicks vi med Hanna och hennes fästman samt Therese och Hugo under konsertkvällen.

Och igår tog jag och Herr Sparring ett hårt och stadigt tag om rollen och målade vardagsrummet vitt med en baby-rosa fondvägg. Rummet blev riktigt mysigt, och nästan identiskt med mitt vardagsrum nere i Tidaholm, men bara nästan för det rummet var en gnutta bättre ^_____^ Men man får väl lov att ta det man får, och jag är som sagt hel nöjd med slutresultatet.
Nu börjar det äntligen kännas som ett hem som även jag kan trivas i och kalla mitt också.